viblev

Hur många är vi egentligen som kommer ihåg SVT:s barnprogram "Ika i rutan"? Eller alla andra psykadeliska barnprogram som 80-talisterna fick stå ut med? Är det någon mer än jag som inte förstår hur dessa program fick statligt stöd? Jag fick förmodligen fler men av Ika än av PowerRangers.

För er som inte vet vad jag pratar om: På sent 80-tal och tidigt 90-tal tyckte statens TV-kanal att det var lämpligt att skrämma skiten ur barn. Inte genom att visa våld eller krig eller sånt som smågrabbar gillar, utan genom att göra program som fick en syratripp att verka som man sniffat limstift i jämförelse. Kolla här:

• Mystiska "Doktorer" som rökte magisk pipa och åkte till drömmarnas land med en skitstor katt med VÄLDIGT läskiga ögon (iofs var det repris från typ sent 70-tal, men det sändes).
• Socialt avvikande personer som levde på att samla skrot och tillverka meningslösa "uppfinningar".
• En eremiterad gubbe i filthatt som pratar med sin katt och behandlar den som en människa.
• En CP-skadad pojke som gör bort sig framför kameran.
• En "snäll" björn som ändå misshandlar dom som han anser befinna sig utanför hans egna etiska ramar. Vidare visas kapitalister som sorkar som inte drar sig för något när det kommer till att tjäna pengar, svarta är skurkar och det äts en substans som gör en skitstark om man är härdad, men om man inte har tagit förut så får man magsår.
• ...och mycket, mycket mer.

Jag vet att många program härstammar från 70-talet, men det förändrar inte det faktum att dom sändes i "min" tidsperiod också. Avvikelse, flum och dumhet glamorifieras, medans egenskaper som laglydande och samhällsmedborgare förkastas och fördummas (tänk poliserna eller brandmännen i Bamse).

Tack SAP! Tack så hemskt mycket för att ni förvred en hel generation till slackers och samhällsföraktare! Jösses...

Men verkar ju ändå ha blivit mindre förstörda än Disney-generationen, 90-talisterna. Jösses. Prepubertal fylla och ansvarslöst sex i nedre tonåren. Hej och hå! Kul att ni ska ut på arbetsmarknaden snart. GLHF...


(Ovanstående inlägg kan av vissa uppfattas som stötande, raljant och fördomsfullt. Tough luck...)

Sitter och tar en paus i städningen. Det känns som det börjar rinna av mig nu. Min lägenhet såg förjävlig ut så jag fick ryck och började hetsstäda och packa ihop hennes saker. Det kommer ta ett tag (läs dagar), men det är skönt att komma igång. Dock fick jag en sådan hetsig huvudvärk att jag blev tvungen att göra något annat ett tag. Jag är nog hungrig. Har inte ätit på ett tag. Jag ska nog belöna mig själv med en pizza.


Om det nu är någon som faktiskt läser den här bloggen förutom jag själv så vill jag bara tipsa om http://etanol.blogg.se/musik/. Han har börjat lägga ut sin musik så passa på och lyssna! Bra grejer.

Det kliar över hela kroppen, trots att jag duschat idag. Det är inte vattkoppor. Det är jag.

Sen är det kaksmulor i soffan. Det hjälper inte. Jobbat förmiddag idag fast jag egentligen var ledig. Det kan ju vara bra att jobba ikapp eller nåt. Men sen jag kommit hem och slängt i mig en plinglunch så tog orken slut och jag landade huvudstupa i soffan. Slog på tv:n innan jag hann tänka. Den stjäl mina tankar, så jag slipper tänka dom. Tack Robban!..

Jag förstår inte för mitt liv varför jag har så svårt att skriva. Jag kan inte förmå mig att bara knacka ut det som finns i hjärnan. Däremot kan jag prata, då väller det ut i en strid ström av visdom och självklarheter (skillnad?) utan pardon. Jag ska nog försöka att inte vara min egen redaktör. Sluta vara så jävla pretentiös. Det blir svårt. Jag är född i en svårt pretentiös "familj", så det är nog både anlagt och socialt ärvt. Men det går ju inte så dåligt för mina pretentiösa familjemedlemmar, så det kanske inte är enahanda negativt.

Sen är det detta med privatliv. Jag avskyr tanken på att hora ut mitt liv, och skriva om allt. Därför gör jag inte det. Det sitter i ryggmärgen att försöka vara anonym, inte låta folk inpå. Så det jag skriver här är mitt liv från en terminal, ett hagioskop.


P.S. Det kursiva i början är förklaringen till varför jag aldrig fick bra betyg på limmerickskrivning i högstadiet. D.S.

Nu har magen slutligen gett upp. Det beror kanske på M.R.E.-dieten, eller på nåt smittsamt.
Jag har funderat på om det kan vara så att det som Amerikanska soldater i många fall äter dagligen, är för mycket för våra ohärdade Svenska magar i längden. Jag menar de innehåller kakor, salta pinnar, iste, jordnötssmör, tabascoflaska och allt möjligt som man knappt sett i närheten av en ration nån gång, typ sockerkaka (pound cake).

Nä, så fort magen lugnat ner sig, så jag inte behöver oroa mig för kollisioner i matstrupen, så ska jag nog köpa en hederlig gammal pizza. Kanske inte så fiberrikt, men riktig, lagad mat. Har ätit dom satans M.R.E.:erna i 4 dagar nu. Utan uppehåll. Alltså ingen annan mat än M.R.E.:s... Ingen höjdare, men billigt.

Idag har jag haft en helvetisk huvudvärk. Så jag har kollat på tv och sovit i soffan, om vart annat.
Det som slog mig är att det knappast kryllar med bra program. När "2½ men" är höjdpunkten på dagen är det dags att ta sig en funderare. Det kanske är dags att gå över till böcker helt... Men frågan är ju om man klarar av att aktivt ta in information hela tiden. Man har kanske blivit beroende av det passiva inflödet av intryck?

Nu sitter jag vid datorn som inte är särskilt mycket bättre, men det är iaf inte helt passivt. Men tråkigt...
Det finns inte direkt mycket värt på internet heller. Speciellt inte med tanke på att internet består av ungefär 80% porr. Inget fel med porr, men det kan ju knappast vara så att sex rimligtvis ska vara 80% av våra intressen? Det känns som en tillbakagång i evolutionen.

Jaha, så var det måndag igen. Jag är hemma på lunchen för att slänga i mig en M.R.E... Mmm, gott...

Jag satt igår och klurade på det här med camouflage... Visst, jävligt vanligt ämne att tänka på, men ändå..
Närmare bestämt satt jag och funderade på vad US Army tänkte på när de anammande sitt nya blå-gråa "universal"-camouflage till sina nya uniformer. Det enda som är universellt är väl att det är lika dåligt i alla omgivningar!

Kan det vara så att PR och varumärke är viktigare än funktion? Troligtvis. De krigen som utkämpas av dagens Amerikanska soldater är ju egentligen inte så beroende av maskering av den enskilde soldaten, snarare tvärtom. Ju mer trupperna syns, desto bättre.

Men när väl skiten träffar fläkten, är det intressant att veta hur man bortförklarar ett undermåligt skydd mot upptäckt. "At least he looked good dying" är en klen tröst för nära och kära... Att de säger att deras soldater skall ha den bästa utrustningen slår sig rätt slätt när de har uniformer som maskerar lika bra som en Hawaiiskjorta...

Efter en stunds kontemplering har jag dragit slutsatsen att jag, liksom de flesta, är för lat för mitt eget bästa. Egentligen borde man promenera till jobbet, jogga på eftermiddagen och köra ett pass styrka framåt kvällen. Men med handen på hjärtat är det väl få av oss som egentligen lever så.

Jag brukar väl lyckas få ihop ett par löp- eller orienteringspass i veckan och kanske lite styrketräning (helst utan redskap). Förmodligen mest tack vare att jag har ett jobb som förordar fys på arbetstid. Har jag tur hinner jag skjuta lite någon gång varannan vecka om det inte är för mycket att göra.

Dock har jag utrustning som är värdig en kroppsbyggare, MMA-mästare och Delta-operatör... Det är bra märkligt... Det som kostar pengar kan man ägna sig åt, men att träna som de facto är gratis, det blir negligerat.

Det måste vara en brist på självdisciplin! Även om jag kan sticka ut med en ryggsäck som väger dryga 40kg upp på fjället och svina runt, helt på eget initiativ, så verkar det som att självdisciplinen bara räcker så långt. Nu är det väl dags att styra upp den usla kroppen, men kanske framförallt den usla självdisciplinen!


Förutom att det är hög tid för självspäkning, är det lika hög tid att skaffa en hobby. Det är tamejtusan inte nyttigt att leva inne i sitt jobb hela tiden. Förutom att jag tröttar ut mig själv, så tröttar jag ut min omgivning.

En kompis planterade ett frö som snabbt växte, att åter börja med en gammal sport jag sysslade med förut. Tydligen har det gamla gänget börjat komma igång igen med goda framgångar.

Fastän jag en gång lovat mig att aldrig börja igen, så ville jag direkt vara med! Så nu gäller det att skrapa ihop lite pengar så jag kan köpa ny utrustning. Jag har det mesta, men det mest vitala saknas. Detta är naturligtvis det allra dyraste...

Så jag ska försöka leva billigt ett tag nu, äta gamla grönpåsar och tillbytta M.R.E's i så stor utsträckning som möjligt tills jag fått ihop en 12 loppor. Det blir kul... Tur att jag har en halv flaska 10-årig Laphroaig kvar. Jag menar, då har jag i alla fall något att glädja mig åt i slutet på veckan.


Jag grämer mig över att ovanstående inlägg ser misstänkt mycket ut som ett vanligt blogginlägg.
Blev jag som dom andra?

Det är vad jag undrar. Har jag gjort den här bloggen av inspiration av andra, eller för att imitera andra? Jag har läst väldigt få bloggar, så jag hoppas undvika att det blir en imitation.
Oaktat om någon läser eller ej, så tror iaf min flickvän att det är bra om jag skriver av mig lite. Hon tycker att jag alltid har saker att säga tydligen. Och det har jag ju iofs... Bra eller dåliga saker låter jag bli att kommentera.

Precis som dom andra finns det saker här i världen jag blir förbannad över. "We're all pissed off about something!" som en Drill Instructor i US Marine Corps säger i 'Ears, Open. Eyeballs, Click.'. Och visst är det så, Svenskar som Amerikaner, att vi alla är förbannade över något.
Jag brukar bli förbannad över politik och brist på samhällskänsla. Och det är jag nu också.

Idag (eller om det var igår) går Försvarsminister Tolgfors ut och säger att det är för dåligt att vi bara kan ställa en tredjedel av våra förband på krigsfot inom ett år. Då ställer jag mig frågan om ärade Försvarsministern upptäckte det igår?
Det är ett föga okänt faktum för de flesta som är någorlunda insatta i Försvarsmakten (FM) att vi har löjligt låg beredskap på de flesta förband.

Det irriterar mig då att politikerna kommer och talar om att Försvarsmakten är för dålig, för att den inte kan lösa sin uppgift. Detta är rena "smoke and mirrors"-verksamheten, där man försöker lägga över ansvaret för ledandet av rikets försvar, från regeringen till Försvarsmaktsledningen (FML). Jag vill på intet sätt helgonförklara FML, men det är trots allt politikerna som givit FM uppdrag och ekonomi för att lösa en uppgift som det också är regeringens uppgift att ge.

Det är lite som att ge en person en skruvmejsel och en hammare och be dom bygga ett hus med givna medel, utan att stjäla eller tigga... Det är en omöjlig uppgift, som bäst.

Men självklart har han rätt, Tolgfors. Visst måste vi ha förband som finns på riktigt och inte siffror på papper. Det var ju det som skulle vara det nya insatsförsvaret. Förmåga och tillgänglighet! Alltså existerande förband med hög utbildningsståndpunkt och moral, som kan lösa en bred mängd uppgifter med bra materiel. Och nu ska vi ÄNTLIGEN vara på väg dit. Tack gode du!


Jag har fortfarande en släng av ångest över att jag skaffat en blogg och på så sätt gått över till fiendesidan. Men jag ska försöka undvika att skriva om vad jag åt till frukost, vilka tv-program jag kollat på och andra saker som inte intresserar någon, minst av allt mig själv..