viblev

Så var julen slut. Äntligen... Det är förmodligen den mest överskattade helgdagen vi har. Istället för att fokusera på frid och samvaro med nära och kära så tvingas vi tänka mer på materiella ting. Det är väl därför vi i min familj har valt att sluta med julklappar förutom till barnen. Det är skönt. Då kan man bara njuta av god mat och dryck, och att umgås med de nära och kära man umgås alltför lite med.

Men nu är det nyårsafton snart. Den där natten som alltid blir en besvikelse för att man förväntar sig att det ska bli så fantastiskt. Det blir EXAKT vad man gör det till. Så om ni väljer att bli besvikna så kommer ni bli det. Fokusera på att ha gott sällskap och njuta av umgänget snarare än hur "grym" festen är.

Med ett nytt år så kommer nya saker in i livet. För mig är det min nya MacBook som äger alla datorer jag nånsin haft. Knivskarp grafik, bra ljud, överskådligt operativsystem. Jag är nästan kär... Sen är min hyggligt nya iPhone en bra jävla telefon och sen har jag köpt lite mer Apple produkter. Jag är frälst...


Men vad vore ett inlägg utan lite skön ångest. Det var krogen igår...
Jag blev (numera) i vanlig ordning oregerligt packad och kommer ihåg c:a 1% av kvällen. Kul... Sen hade man ju gjort bort sig på ett antal punkter (i vanlig ordning) och låg och skakade i spritförgiftning hela morgonen, förmiddagen och eftermiddagen. Det får vara slut på alkohol nu. Och deffinitivt slut på att blanda öl, rödvin, vodka och tequila... Man är bra smart på fyllan.

Fick ett infall att skriva lite mer idag, fast det eg är imorgon nu..

Jag satt och reflekterade över vänner, kamrater och kompisar. Man märker på ett ganska tydligt sätt vilka som är genuina vänner när man går igenom en större förändring i livet. Vissa åker snålskjuts på en, andra åker man snålskjuts på själv, men sen finns det dom som faktiskt är riktiga vänner. De som hör av sig för att kolla hur det är med en, de som kommer och hälsar på helt omotiverat fast man bor 20 mil isär, de som låter en bo hemma hos dom även fast klockan än 0315 när man ringer...

Men man märker väl kanske de som INTE hör av sig mer än de som gör det., det ligger väl kanske i människans natur. Men ni vet vilka jag pratar om. Dom man måste ringa upp varje gång, dom som inte tar ett initiativ för att träffas och dom som bara erbjuder sig att hjälpa efter man har frågat.
Men jag har bestämt mig nu. Jag ska fan inte krypa efter någon. Vill inte dom veta av mig så har jag ingen glädje av dom. Jag är i en period i livet där jag inte har kraft eller energi att slösa på människor som inte ger nåt tillbaka. Egoistiskt eller inte...


Nedanstående kan vara världens bästa musikvideo. Det är högst möjligt!
http://www.youtube.com/watch?v=r-KJrEhbdU8

Jaha, då fick men en släng av kreativitetskatalyserande ångest. Underbart.

Jag funderade lite över det här med att vara ensam. Eller för sig själv. Det beror lite på från vilket perspektiv man ser på det. För det är ju så att 'ensamhet' är ett negativt ord, medan 'för sig själv' är ett uttryck som sjuder av självständighet och styrka.
Oavsett vilket så är det långsamt i längden. Men det är ju samma för alla. Alla har vi perioder i livet där vi är själva, och de flesta av oss tycker att det är jobbigt efter ett tag.

Jag tycker nog att det är tristessen som är värst. Tristessen tvingar mig att tänka, och ju mer jag tänker, desto mer ser jag hur meningslöst allt är. Och ju mer meningslöst allt verkar, desto mer banala saker gör mig lycklig. Saker som sprit, tv, mat, nikotin och musik. Musik är iofs inte banalt, men det passade in på något sätt ändå. Men ju mer man dränker sig i dessa saker desto tommare känns det inuti.

Men så kommer dom timmarna, när man är full av driv och livslust, och då får man saker gjort. Eller är det när man får saker gjort som man känner sig uppe igen? Isf borde man väl "rycka upp sig". Vilket underbart uttryck...


Nej nu ska jag titta på en fantastisk amerikansk film med en grupp amerikanska människor som gör något amerikanskt. Vi hörs.

Bäddar in den videon som BORDE VUNNIT och blivit officiell video för Kent - Vy från ett luftslott (Punks Jump up Remix)...

Sprit... Kul ett tag, men nu får det räcka. Går inte att ha 2-dagars varje helg. Speciellt inte på min budget.
Så nu är det vita helger som gäller fram till nyår. Eller gråa iaf..

Men nu känns allt jävligt bra faktiskt. Det ljusnar på jobbet, jag har kommit in i mitt nya liv och börjar med min gamla hobby. Känns klockrent just nu! Nu ska jag bara få ordning på lägenheten med möbler och grejer, sen är jag fan en 10-1:a!

Men men, utan ångest finns det knappt nåt att skriva om, så det får räcka här. Det kommer säkerligen mer...

Tungt idag. Vaknade på tok för sent, gick till jobbet i 110 km/h och fick ett telefonsamtal som undrade var fan jag höll hus. Tydligen skulle jag vara på ett möte, och alla satt och väntade. Kul.
Det visade sig att mailet kommit i måndags, och jag har varit ledig tills idag, så jag hade inte läst det helt enkelt.
Sen gick allt i ett tills jag slutade. Jag ska byta avdelning och befattning och gick igenom massa saker med min blivande chef och personen jag ska efterträda.

Men jag kom hem till slut, och sjönk ner i soffan, åt pizza och slog på "Suburban Bliss" med Edith Backlund. "We're a tired generation, stuck with pizza and mobile phones." Jösses. Min självömkan började där. Men den har däremot inte slutat än.

Jag var lite för full i helgen, lite för mycket. På fredagen var jag ute i min hemstad. Förfest hos några kompisar till en kompis, ut på en typisk 18-årings krog och sen Subway. Det sista har jag fått berättat för mig. Jag kommer nämligen bara ihåg typ en tequila-shot och 3 minuters dans inne på stället, sen vaknade jag i min kompis lägenhet... Hon är jävligt gullig som låter mig sova där. Hon är bäst helt enkelt.

På lördagen var det dags att gå på't igen. Lyckades väcka en kompis via telefon, som kom och hämtade mig. Vi åkte raka vägen till bolaget och köpte öl. Sen bar det av till Örebro. Varför? För att vi hade lust. Vi förfestade i bilen på en parkering i centrala Örebro och började sen leta efter nån electropop-klubb som skulle ha öppet. Vi blev hänvisade till en klubb som var så mainstream att det var sjukt, och det saknade typ helt sittplatser. Men vafan, sprit fanns det!
Vi lyckades bli fulla utan någon större ansträngning, pratade med lite folk och följde en tjej till bussen (oklart varför). Kvällen avslutades med pizza på nåt ställe i Örebro och sen en vandring till bilen där vi sov. Jag somnade med en flaska öl i ena handen och min nyckelknippa i högsta hugg i den andra...

När vi vaknade på lördagen gick vi ut, rökte några cigaretter och gick till Wadköping. Vi letade efter ett fik som vi inte hittade, så vi gick in i stan igen. Det slutade med McDonald's... BigMac meny och kaffe, sen drog vi runt och nyktrade till. Vi satt och diskuterade vårt samhälle och hur det föll samman under 90-talet, och drack julmust. Eller om det var cola? I vilket fall som helst så gick vi runt och såg en biograf. Så vi drog in, såg att Bond började om 5 minuter, köpte biljetter, cola och popcorn och tog plats i salongen. Det var fem andra där.
Efter filmen enades vi om att "Quantum of Solace" var grym, sen gick vi till bilen och åkte hem till min hemstad.

Väl i hemstaden så träffade jag en annan kompis som jag skulle käka med. Det blev McDonald's, igen... Jaja, sen drog vi runt ett tag och konstaterade att det var skittråkigt här, så vi kollade efter ställen som var öppna. Vi hittade ett, så vi tog en öl och gick hem.


Det var allt jag orkar skriva för den här gången. Ensamhet är jobbigt, men tvåsamhet kan vara värre.
Nu är kungen fri...

P.S.
Passar på att inbädda en grym tjej...

D.S.